Katter

Mjaulte

Missler kramar min arm

Little ball of fur

Maltes ben får inte plats på ryggstödet

Skitdag

Idag har varit en riktigt skitdag rakt igenom! Den började med att jag väcktes från en intressant dröm som dessutom var underbar eftersom att Muffin levde i den. Det var en mycket abrupt väckning från väckarklockan som ringde för att det var dags att kliva upp för att tvätta. Jag klev upp och gick ned med en överfylld tvättkorg till källaren och upptäckte att det hade varit en översvämning innan för golvet var delvis täckt med vatten. Det var ju bara att sortera all djävla tvätt i flera högar för just idag skulle sängkläderna och handdukarna tvättas samt Gustafs jacka och filtarna, utöver den vanliga tvätten, sedan fick jag städa upp efter mina grannar - igen. När jag kom upp hann jag bara äta frukost innan jag skulle ned igen och så pågick det ända fram till 12 då tvättiden var slut. Jag hade tänkt läsa en massa innan lektionen men det var ju bara att duscha och stressa ihop grejerna och dra.

Väl på bussen kom jag ihåg att vi hade en seminarieuppgift tills idag som jag helt och hållet glömt bort att göra. När jag ska kliva av bussen vid uni så slog jag dessutom i huvudet i taket på bussen då jag satt vid en upphöjning. Jag hade blivit lite sen och stressade uppför backen. När jag, stressad och andfådd kom fram till salsdörren så är den låst. Jag knackade försiktigt en gång och sedan ordentligt men ingen öppnade. En lärare som jag kände igen gick förbi och jag tänkte fråga om hon kunde låsa upp dörren och se efter om någon var där, men allt jag fick ur mig var ett famlande "Ööh, jo, jag undrade... Salen, vet du... ööh..." Och hon ba "Jag vet ingenting om den." (Inte elakt, jag fick typ mer "stop wasting my time"-vibbar) Så jag tackade och kollade på lärplattformen och där ser jag att det står att seminariet är inställt. Jag tänkte passa på att köpa en mascara på Åhléns, men såg att just den sorten jag brukar köpa var helt slut!

När jag skulle börja ta itu med en del saker jag behövde få gjort på kvällen så strulade internet jättemycket, men som tur var kunde jag använda mobilen. Jag började med seminarieuppgiften, men upptäckte precis när jag hade skickat in den att den skulle inte göras förrän nästa vecka och att dagens seminarieuppgift var svårare och dessutom betygsätts den! Det var ju bara att sätta igång med den också.

Det är en massa annan småskit också som hänt men som jag inte minns nu. I slutändan gick det ju bra och jag fick mina seminarieuppgifter gjorda, vilket är det viktigaste! I helgen kan jag alltså ta det lugnt och läsa i lugn och ro och kolla lite Once upon a time.

Elle Woods

Min idol som hjälper mig genom mitt första kontorsjobb


En sann inspiration


Tack vare henne vet jag att trots att patriarkatet smyger sig in överallt kan jag komma över det och att det är viktigt att vara sann mot sig själv och att jag kan finna styrka i det.

Hjärtan

När jag tänker på Cookie tar mitt hjärta några glada extraskutt

Och när jag tänker på Harry nästan spricker hjärtat av längtan

Vad som komma skall

Idag ringde jag mina första personer helt själv på jobbet! Jag fick hjälp när jag bad om det så klart, men vissa pratade jag med utan att behöva be om hjälp. Det är kul att jobba med det här och jag längtar tills jag verkligen kommer in i arbete och kan börja maila folk och även svara på samtal också. Jag ska nog anmäla att jag kan jobba ett par veckor i juni också. Jag hoppas i så fall att jag får det för det vore bra med lite extra pengar i sommar.

Imorgon ska jag ha min första körlektion på typ 9 månader. Det ska bli skönt att komma igång med det igen så att jag förhoppningsvis äntligen kan ta det! Jag tror redan nu att jag inte kommer vara lika nervös så att jag sumpar det nästa gång. Delvis för att teorin sitter bättre nu, men även för att jag inte bryr mig lika mycket. Jag är inte bunden till Sikfors denna sommar. Om jag inte kan ta körkortet så behöver jag helt enkelt inte vara uppe lika mycket, då räcker det med ett par veckor. Bara det faktumet gör att jag inte känner samma förlamande press som jag lade på mig själv förra året. Plus att jag har pengar för två uppkörningar denna gång.

Världens undergång

Det här är så jag.

Tass

Gustaf har varit sjuk hela helgen. Det är det sämsta tillfället att bli sjuk på om han nu väl ska gå och bli sjuk för att jag är helt och hållet ledig denna helg. Jag snackar ingenting att läsa (som jag fått tag på i alla fall) och ingenting att skriva. Det har varit den perfekta helgen att göra saker utan lite ångest gnagande i bakhuvudet. Ok, den är i och för sig i princip alltid där. Innan Muffin dog hade jag ett system för att få bort den. När jag är rädd eller ledsen brukar jag ropa på hundarna, så när jag kände ångest blev det så att jag sade Muffin och Cookies namn för mig själv och började tänka på dem. Det tog ett litet tag, men till slut insåg jag att när jag väl gjorde det så försvann ångesten. Det blev som ett slags inlärd respons. Ångesten börjar --> Muffin och Cookie --> jag undviker ångesten. Det var ett bra sätt och det enda som någonsin funkat för mig. Men när Muffin dog och jag sade hennes namn så infann sig ett hål i mitt hjärta istället. Ångesten fick sällskap av en känsla betydligt mer förödande. Så jag säger deras namn inte mer då.

Jag har alltid kunnat beskriva mina känslor på ett mer eller mindre bra sätt, men jag vet inte hur jag ska beskriva den här känslan. Min trygghet är återigen borta, på flera sätt. Hon tog alltid hand om mig, hon tog hand om alla som behövde någon. På natten samma dag som hon dog kom hon till mig i min dröm, som för att låta mig ta farväl en sista gång. Jag kan inte beskriva hur det känns att vara utan henne för evigt.