Politik

Nu har det gått dagar sedan jag skrev sist. Det känns nästan som att jag är mer upptagen på mina lediga dagar. Jag har hunnit lyssna på Leif Pagrotsky tala om globalisering, varför den är viktig och hur vi idag kan märka att den minskar. Det var mycket intressant. Jag satt rätt långt fram och det var inte så många där så jag såg honom i ögonen rätt ofta, ibland flera sekunder åt gången. Men så började så klart tröttheten av att ha klivit upp tidigt på morgonen och av att inte ha ätit någon middag smyga sig på mig. Jag lyckades hålla mig från att blunda mer än en sekund i taget, men det krävde all min koncentration och de sista 20 minuterna av hans föredrag är tyvärr helt borta för mig.

Dagen efter mötte jag Axel för lunch och jag pratade med honom om att nu när jag är med i utrikespolitiska föreningen kan jag ansöka om att få vara med på Model UN (låtsas-FN) i Cambridge. Då skulle jag kunna vara ett land som typ Finland och spara min röst till något viktigt (något Pagrotsky sade att de gör i EU). Maximal vinst på minimal ansträngning - det är min grej.

I lördags kollade jag och Gustaf in Löfven på Götaplatsen. Det var ett bra tal, mycket bättre än debatterna på TV. Jag blev besviken av valutgången, även om nu S fick bra med röster. Jag tyckte det var synd att Fi inte kom in. Jag tycker inte att deras politik, annat än deras klarsynta bild av könsmaktsordningen i Sverige och att den måste bekämpas med tuffa medel, tilltalar inte mig så mycket. Jag tror faktiskt det var där de föll och varför inte nog många röstade på dem. Men det var ju bara, vad, 10 år sedan MP ville slopa alla betyg eller något sådant. Fi:s övriga politik kan nog bli bättre med tiden, det ska bli intressant att se. Främst är det ju bra att frågorna väckts även hos andra partier.

Det värsta är dock att SD fick så många röster. Hur kan detta vara samma Sverige jag drömde om när jag kände det politiska intresset väckas? Jag trodde aldrig att jag skulle vara tvungen att argumentera mot ett rasistiskt/sexisitiskt parti. Jag trodde att man i Sverige skulle skaka huvudet åt rasisterna. Att man skulle säga "Minns andra världskriget!" om ett högerextremistiskt parti försökte ta sig in i riksdagen. Hitler lovade också guld och gröna skogar... och så lite förintelse av en hel människogrupp. Man får inte lära sig om strukturerna bakom politik, propaganda och att lära sig känna igen den typiska retoriken. Det skulle behövas, då hade det nog aldrig gått så här långt. Visst, Sverige är desperat efter några som sticker ut och någon som tar itu med vissa frågor som en del inte kan finna svar på. Politikerna behöver ta ansvar där. Sedan är det en hel massa andra faktorer, såsom Public Service som blev så djävla känsliga, o.s.v. Men nästa val får inte vara samma som detta. Det är inte värt att sjabbla bort hela den långa sträckan vi tagit oss bara för att 13% av Sverige känner sig missnöjt. Det finns andra sätt att påverka. Att rösta på SD är det fega och det lata sättet, men framför allt det ödesdigra.

Insändaren

I söndags skrev jag en insändare som svar på en annan insändare som publicerats i tidningen den dagen. Idag kom min insändare in. Jag kollade inte i morse för jag trodde Gustaf hade gjort det, men när jag kom hem sade han att den kommit in och att han sett det efter att jag gått hemifrån. Tyvärr verkar det inte som att Göteborgs-Posten lägger ut insändarna på nätet, men jag lägger upp en bild på den så ni får se hur den ser ut. Kanske ni skarpsynta kan läsa den. Den handlade om vikten av feminism i samhället och att den som skrev den förra insändaren inte skulle känna sig hotad av den, som denne verkade göra.

Gammal goding

Kommer ni ihåg Eragonburgaren? Dum fråga - klart ni gör. Jag blev så himla sugen på den och tänkte kolla upp vilken dressing som hörde till den, för jag minns bara att den var lite starkare än vanligt. Det var tydligen hot creole. Gött, för att tala ren göteborgska. Hade Max bara fortsatt med den hade det fortsatt att vara min favorit, men Frasses är faktiskt bättre nu. Burger King är bra med, men har dåliga dippar. Vilken hamburgerdjungel det finns!

Sjukt

Sjukdomen har vunnit slaget om mitt mående. Friskheten har dock friends in high places, typ nässpray, som nu använder fula metoder för att få det tillbaka. Själv sitter jag här i kroppen och betraktar de båda. Jag hejar så klart på friskheten. Jag hade till och med tänkt bjuda den på varm choklad senare ikväll. I morse gick jag ut i klänning och trodde vädret skulle te sig som förra veckan, men det soliga vädret övergick sakta men säkert till mulet och vidare till regn. Inte bra när man redan var småsjuk.

Det började i lördags när jag och Gustaf skulle köpa lite möbler på Mio. Jag åt på Macce Donkan (jag älskar alla fula namn på snabbmatskedjor, så jag bara måste få återge dem med största ironi) för första gången sedan jag bodde i Stockholm. Jag fick sådan flashback från tiden när jag precis flyttat dit och brukade gå till McDonalds för att käka paj. I övrigt är Maccy D's ingen favorit. Hursomhelst köpte vi en helfigursspegel (äntligen!) och ett litet bord att ha bredvid soffan. Jag fick till och med ont i halsen på köpet, men det böt jag dock ut mot nästäppa och seghet.

P.S. Blir jag Makke Dankan? Ok, jag släpper det. D.S.

Energi

Helg! Och det betyder att jag har mer tid till att plugga, tvätta och handla. Men så klart betyder det även mer tid till kul grejer. Jag gillar att gå på Handels, det känns bra hittills. Det kommer vara en hel massa grupparbeten däremot. Är det något som man skulle kunna kalla "not my cup of tea" så är det grupparbeten. Jag jobbar helst själv. Då får man tänka själv, lära sig mer och framför allt slipper man handskas med andras dåliga idéer. "Det är med ideér som med små barn. Man tycker bäst om sina egna." ska Moa Martinsson ha sagt. Jag håller med. De finns de som går på och på och kacklar om sina idéer och själv har jag redan låtit själen lämna kroppen och säger ja till allt, det gör processen kortare och smärtfriare. Men ska man väl grupparbeta så gäller det att hitta en bra grupp, då är det inte lika hemskt. Att samarbeta i allmänhet har jag inget problem med. Men jag låter mina idéer växa fram medan jag arbetar, andra kommer på något på direkten. Det brukar göra att mina visioner slås ut. Det kanske har något att göra med författar-naturen. I princip ingen på skrivarlinjen gillade att jobba med andra. Jag vet inte. Jag har en bra grupp nu i alla fall så det kommer nog gå bra. Jag kommer nicka, lyssna och komma med fakta. Energin har då sprungit djupt in i min snåriga själ och gömt sig.

När jag har förlorat allt ska jag förlora mig själv.

Min barndoms träd

Min barndoms träd stå höga i gräset 
och skaka sina huvuden: vad har det blivit av dig? 
Pelarrader stå som förebråelser: ovärdig går du under oss! 
Du är barn och bör kunna allt, 
varför är du fjättrad i sjukdomens band? 
Du är bliven människa, främmande förhatlig. 
Då du var barn förde du långa samtal med oss, 
din blick var vis. 
Nu ville vi säga dig ditt livs hemlighet: 
nyckeln till alla hemligheter ligger i gräset i hallonbacken. 
Vi ville stöta dig för pannan, du sovande, 
vi ville väcka dig, döda, ur din sömn.

Av: Edith Södergran