Varför jag inte gillar Snape

Oavsett vad folk har gett för anledningar till varför Snapes mobbing är ok har jag aldrig avvikit från min åsikt att han är rutten. Även om jag påpekar att han mobbat Harry genom hela hans skolgång har jag fått höra saker som att han bara spelade för att verka ond. Jaja, men Neville och Hermione då? Det finns ännu fler sådana här serier och jag kanske lägger upp dem också. Då får ni se att Snape må ha varit på de godas sida och arbetat för Dumbledore och Ordern, men han var inte en bra person som förtjänar upphöjelse något mer än andra. Enda anledningen att han hjälpte Dumbledore var för att han hade lovat det eftersom att han var skyldig för Lilys död (den enda personen han brydde sig om). Han må ha varit god och kompenserat för vad han en gång gjorde och blivit förlåten för det. Det ä vad han gjorde under tiden som får mig och många andra att inte vilja glorifiera honom. I grund och botten är enda anledningen till varför folk hyllar Snape att det är en bra och sorglig kärlekshistoria!

Vad jag alltid försökt påpeka

Sommaren är kort, min summering med

Nu är jag hemma i Göteborg och har varit det i några dagar. Jag har gjort en massa roliga saker i sommar, men även haft en del ensamma timmar i en tom kyrka. Den här sommaren har innehållit många filmkvällar, popcorn, varm choklad och, så klart, Ebony. Jag har haft jättekul och har tack vare värmen kunnat bada i den svalkande älven trots att jag kommit hem sent. Min sista jobbdag gick jag till Grenbergs och höll på att bli uppäten av mygg (de enda överlevande i sommar?), men det var värt det. Det har ju trots allt inte varit så mycket mygg i sommar, så det kunde jag väl tåla. Jag saknar hundarna väldigt mycket, men det gör jag ju alltid. Det är trots allt jätteskönt att vara hemma igen! Allt är så som jag är van vid och precis efter mitt tycke. Men lite hundhår i hörnen hade ju inte gjort så mycket, det heller... ;)

Tillbaka

Det är ett ruckel med ett bitvis sönderfallet tak jag kliver in i. Trots att detta en gång varit ett hem är alla spår utav det idag borta. Vore det inte för det efterlämnade köksbordet och två tillhörande stolar hade jag nog inte trott att det någonsin varit något annat än vad det är idag. Den öppna spisen är enkel och gjord i rött tegel, några stenar har fallit ur. Jag tar stöd mot dess sidor och kikar upp mot öppningen, men den är tilltäppt. Det enda ljus som skiner in genom den kommer från gluggarna som ytterligare bortfallna stenar har skapat. Jag tar ut huvudet igen. Mina händer är svarta av gammal sot. Det fanns ingenting här inne, inte ens några gamla fina tapeter att beundra. Det är lika bra att gå ut igen innan hela byggnaden faller ned över mig. Vissa av brädorna i väggen har brutits av och sticker ut. Jag börjar kliva mot tröskeln och bort från detta ruttnande hus när en tanke slår mig och jag stannar till. Jag hör inga ljud. Golvet knarrar inte. Jag böjer mig ned och sopar bort en bit av smutsen som golvet är täckt av. Jag förvånas. Golvet är en kontrast till det övriga huset; gluggarna i skorstenen, de utstickande brädorna. Golvet är hårt och robust, utan en skråma ligger det och utgör en stadig grund för husets besökare, eller inneboende. Det är det sista tysta vittnet om hur detta hus en gång byggdes för att tas hand om, vårdas och föras vidare. Jag stannar en stund till, jag litar på att golvet bär mig.

Farväl

Farväl Sikfors. Jag har tagit mitt adjö av sommaren redan, men nu åker jag härifrån för att återgå till vardagen. Jag har saknat Gustaf och Göteborg, men det är något visst med somrarna här uppe. Underbart har jag haft det, trots jobb och tiotals timmar av enbart väntan i Öjebyn. Men nästa år kommer jag tillbaka med ett körkort om allt går som det ska. Då blir jag äntligen fri i Norrbotten på riktigt.

Frihet

Sista jobbdagen idag, det firades med dopp i Grenbergs och varm choklad vid samma ställe. Sikfors är underbart ibland. Imorgon (idag) ska vi lämna blommor på gravarna i Gunnarsbyn och sedan hälsa på faster Karin. Mormor och morfar ska också få ett litet besök. På måndag åker jag ned till Stockholm och Ljusterö. Det ska nog bli kul! Nästa söndag är det bokbord längs Drottninggatan igen, det ska vi så klart gå på. Jag längtar hem till Göteborg lite nu, det ska bli kul att ta ett steg närmare min examen nu till hösten. Förhoppningsvis kan jag finna ett sätt att bli klar med både ekonomin och psykologin om 1,5 år, istället för 2,5. Då kanske man t.o.m. kan ta en magister eller master. Tips mottages! Nu blir det god natt.

Revor

Livet börjar sakta röra på sig efter att ha stått stilla en hel dag. It does not do to dwell on dreams and forget to live, som Dumbledore sade. Men hälften av min världsuppfattning kommer ur mina drömmar. Jag målar upp bilder som verkligheten sedan river sönder. Det bedrövar mig. Men när jag ser min bild förstörd förstår jag att jag måste förändra verkligheten. En reva i taget.