Prov

Jag har pluggat typ hela dagarna varje dag denna vecka i mitt försök att hinna ikapp till provet jag skulle ha igår. Jag trodde först att det var den 25:e, men såg att det stod på schemat att det var den 18:e, vilket var anledningen till mitt panikpluggande. Så igår gick jag till Viktoriagatan där provet skulle hållas och väntade. Jag var 20 minuter tidig, men det gjorde mig osäker att ingen var där. Byggnaden var låst, vilket spädde på min oro, men till slut gick en kille ut och jag kunde ta mig in. Folk satt inne i provsalen och jag var den enda utanför. Jag började skicka sms till folk och frågade om jag tagit fel på tiden eller lokalen. Vid det här laget har jag typ panik. Jag fick svar och förväntade mig ett "Du är vid fel lokal! Hela veckan har varit förgäves!" Men istället stod det att provet var om en vecka.

Det må ha gått fel, men det var åt det rätta hållet i alla fall. Nu hinner jag satsa på ett VG, som jag ju ville. Sedan är det en annan fråga om jag verkligen får ett också. Jag skriver om detta för att sådant här aldrig händer mig. Vanligtvis skulle provet typ ha varit för en vecka sedan. Men inte igår. Detta är historiskt och ska därmed dokumenteras här.

Göra

Jag behöver ett jobb. Helst ett receptionsjobb, men jag kan även tänka mig att jobba på Brogyllens kafé för deras arbetsuniform är en blommig klänning. Hallå, det är ju min vardag att bära blommiga klänningar. Ge mig jobbet nu! Jag ska hur som helst skriva CV:n för Brogyllen och receptionistjobb.

Jag har även en jobbig tenta att klara av, men jag har åtminstone förberett mig... för att börja plugga. Jag ska kanske möta Janne, en kurskamrat från kära Boden, för att plugga och förhoppningsvis lär jag mig något då. Jag fick VG på skrivarkursen, så jag är nöjd. Nu har jag tagit itu med rester från en sommarkurs och äntligen klarat den. Nu är det alltså bara tyska realian som spökar för mig.

Livet

Nu är skrivarkursen avklarad, tyskaböckerna lånade och kognitiv psykologitentan stundande. Allt är avklarat och förberett, rutan är i kryssad. Jag lever livet slentrianmässigt. Jag vaknar, ser på Grey's anatomy för att det är det enda som går att se vid den tiden, jag går ut med Ronja och väntar på att hennes matte ska hämta henne. På kvällen ser jag på Breaking Bad. På natten lever jag i större grad än vad jag gör på dagen, om de inte är drömlösa.
Fast ändå inte. Det pågår något mellan raderna. Tankarna om kvällen lutar åt samma håll. Jag älskar dig. Livet.

Jho.

Kameraeffekter

Elena, om du ser det här... Du är inte ensam om detta! ;)

Glass

Jag älskar vår nya glassmaskin, egentligen Gustafs för han fick den av mig. Men, men - han har inga hushållsredskap som inte jag kan också kan använda. Det är vad samboskapet år ut på. ;) Vi gjorde jättegod hallonglass igår och det var som en helt ny upplevelse. Är det så glass ska smaka?! Jag ska prova jordnötssmörsglass och lakritsglass också. Synd bara att Gustaf inte gillar det. Man kunde nästan tro att jag hade detta i baktanke när jag valde smaker. Men icke! Om ni inte har en glassmaskin, skaffa en. Ni kommer tacka mig till sommaren. Om inte den är lika regnig som vintern... I så fall kan man ju tröstäta glassen istället. Skojade bara.

Lana Del Rey

På ytan sådan klass, sådan elegans. Den kommer jag aldrig uppnå, men det är jag inte ute efter. Bara beundra. Inuti antagligen en röra, av musiken att döma. Jag älskar det.

Inspiration

Och bara så där kan man känna hur en liten rännil av inspiration kommer flödande tillbaka. Jag kan jaga tider som har flytt, men jag väljer att greppa tag i de nya. Tiden är kommen. Nytt år, nya drömmar och nya mål. Jag undrar vad som kommer gå bort som gammalt...