Emilia

Idag döptes Emilia. Hon är så fin och söt. Efter dopet åkte vi till folkan och åt smörgåstårta och fikade. Jag måste nämna smörgåstårtan för jag älskar smörgåstårta! ;) Emilia fick så fina presenter, bland annat ett lapptäcke som hennes mammas kompis hade sytt själv. Det var superfint, men det var förstås de andra presenterna också. Vi tog en hel massa bilder, men något är fel på vår kamera så de flesta blev suddiga. Här har ni en som inte blev det:

Jag och Emilia

Dop

Jag tycker att det är roligt att gå på dop. Det är en fin anledning för sammankomst. Det är anledningen till att jag inte har något emot namnceremonier. Själva meningen med dopet finns ju inte kvar då, men ett dop är mer än Gud och kyrkan, i alla fall för vissa. För mig är själva dopceremonin viktigast, men utan det sociala, det där speciella firandet inriktat på dopbarnet efteråt, är dopet inte lika mycket en mänsklig sammankomst eller lika trevligt. Och just det är egentligen vad en namngivningsceremoni går ut på, vilket är en fin sak eftersom att man visar omtanke för sitt barn.

Jag tror att vid tiden för dopet är det inte så att man släpper in barnet i Guds trygghet, man öppnar en väg för barnet till Gud. Jag tror att vem som helst med ett gott hjärta kommer in i himlen, att tro på Gud eller vara medlem i kyrkan är inte vad som krävs; det är bara sådant man gör för att utöva och visa sin tro. Sedan får man tro vad man vill, man behöver till och med inte tro på någonting. Jag tror att det är så det funkar hos Gud också, även fast det inte alltid gör det bland människorna.

Ro

Just nu befinner jag mig i Sikfors. Igår köpte jag en doppresent åt Emilia och jag skrev dessutom ett litet rim i dopkortet. Jag hoppas att det är något hon kommer kunna läsa och tycka är roligt när hon blir äldre, speciellt med tanke på att jag inte kan träffa mina syskonbarn så ofta när jag bor över hundra mil ifrån. I övrigt har jag hälsat på min äldsta bror och min syster. Imorgon är det dags för dopet och det ska bli roligt.

Just nu njuter jag bara av att ta det lugnt och varva ned. När jag kommer tillbaka till Stockholm är det en hel del som ska hinnas med mellan jobbdagarna. Men om mindre än två veckor befinner jag mig i Göteborg och njuter av att få bo med min älskade i ett underbart område i en fin stad.

Vänskap

 Nu packas det för att åka hem. Just nu saknar jag Muffin och Cookie så otroligt mycket. Det finns inget tryggare än en hund som vaktar en, för de är villiga att göra allt de kan för att försvara dig om de är i det tillståndet. Villkorslös kärlek och oändlig lojalitet är vad du får av en hund. Just nu känner jag att jag är i stort behov av just den tryggheten och det lugnet som mina hundar kan skänka mig. Det hände något efter jobbet igår som får mig att sakna skyddet de kan ge mig ännu mer.

Jag brukar titta på Mannen som kan tala med hundar. Mest har jag fastnat för det programmet eftersom att jag tänker på en hund vi hade när jag var liten, Compis. Hon var en underbar hund, men de sade att hon flög på vår andra hund, Sunny, och visade andra aggressiva tendenser så de avlivade henne till slut. Jag brukar tänka att om bara Cesar hade varit där hade han kunnat hjälpa henne, då hade hon fått leva. För hon må ha varit mycket livlig och busig, men hon skulle aldrig någonsin medvetet ha skadat mig (även om hon sprang iväg så jag släpades några meter bakom henne i kopplet när jag var liten...). Hon beskyddade mig när jag var rädd och det i sin tur ledde till att jag kände mig stärkt. Cesar Milan säger att hundar känner av energier. De förstår inte vad vi säger, bortsett från vissa inlärda kommandon naturligtvis, men de kan ändå förstå i vilket mentalt tillstånd vi är i och agera utifrån det. De är verkligen otroliga djur och enligt mig är de även de allra bästa för de besitter de mest önskvärda egenskaperna man kan önska sig. Och idag får jag åka hem till två varelser som kommer hälsa mig med viftande på svansen och en tass i luften. Det är den sannaste vänskapen du kan ha.

Att hitta hem

Nu har jag och Gustaf varit i Göteborg och tittat på lägenheten tillsammans. Jag älskade den och hela området vi bor i är så underbart med sina trähus i fina färger. Gustaf ska dit till helgen och måla om. Jag längtar så otroligt mycket tills vi flyttar, men nu är det bara två veckor kvar innan jag verkligen bor där jag är skriven, något jag inte har gjort på fem år. Jag ska få en bostad jag verkligen kan kalla hem igen. Men inte bara Lindholmen är underbart, hela staden är det. Göteborg är en underbar stad och jag är extra förtjust i Haga.

Imorgon åker jag till Sikfors, men nu ska jag iväg och jobba.

Verkligheten

Igår var jag och Gustaf på Mio och valde ut möbler till vår lägenhet. Vi ska beställa dem över internet och få dem hemkörda till vår lägenhet. Imorgon går även första flyttlasset till Göteborg. Jag valde att följa min svägerskas råd, att ta med mig mina grejer på mina tågresor när jag åker mellan Stockholm och Göteborg. Först tyckte jag inte att det skulle bli så bra, men nu har jag insett att det är det bästa, och i princip enda, alternativet för en fattig kyrkråtta som jag. Detta innebär alltså att jag ska åka till Göteborg imorgon och se lägenheten med mina egna ögon för första gången. Det ska bli jätteroligt.

Det är i stunder som dessa, när man packar sin resväska full med flyttgrejer, som man funderar "Kanske jag borde bestämma utbildning nu..." . Om man blir något som ger bra med pengar slipper man skyffla grejer fram och tillbaka på tågresor hela tiden. ;) Jag måste utbilda mig till något "riktigt", och det snart, eller vara för evigt fattig. Men det betyder inte att jag tänker ge upp mina drömmar, det kan inget få mig till.

Mister Potter no here