Göteborgs universitet

Jag kom på att jag glömt att meddela att jag kommer läsa en grundkurs i psykologi i Göteborg på 30 hp till hösten och jag har tackat ja till danska på 15 hp (jag har nämligen planer på att bo i Köpenhamn i framtiden och jag älskar språk, så det är ändå inte bortkastat även om jag inte flyttar). Jag hade tänkt anmäla mig till Göteborg genom tiderna också, den är på 15 hp. Så, nu är ni lite mer uppdaterade på vad jag kommer att läsa på Göteborgs universitet.

Upplopp

I natt drömde jag att jag var inne på Georg Jensen och att de sålde servettringar som jag stod och beundrade. Jag tänkte i drömmen att jag skulle köpa dem senare, men så kom ett snobbigt butiksbiträde och sade till mig att jag skulle gå därifrån och att jag ändå inte hade något där att göra eftersom att jag aldrig skulle kunna betala för det där ändå. Jag skrek åt henne alla möjliga sorters glåpord och stack ut från butiken med det förnärmade och uppretade butiksbiträdet efter mig tillsammans med en annan anställd. Längs den kullerstensbelagda backen gick jag min väg nedåt, vanmäktig men rasande inför hennes förolämpningar. Och så skrek jag åt dem med ursinne i rösten: "Jag ska starta ett upplopp för vad ni har gjort era djävla överklassnobbar." Något liknande i alla fall. Och så drog jag till Kafé 44 för att samla på mig åsikter liknande mina. Så jag gick till vattnet, i drömmen låg kaféet vid Kanslikajen. Men de hade konsert där och pank som jag var hade jag inte pengar till inträdet så jag drog därifrån. Men jag lämnades ändå med en känsla av att leva, att vara del av något stort som jag står för.

Idag upptäckte jag att det var länge sedan jag lyssnade på Three Days Grace. Jag tycker att deras låt Riot är passande till vad jag drömde.

 

Jag slutar alltid förvånas av hur kraftfulla drömmar kan vara och hur mycket de kan påverka en. Inte konstigt med tanke på att drömmarna är en nyckel till ens undermedvetna. Det må kanske inte vara så roligt att läsa om mina drömmar, men jag tycker att den var lite rolig och det är min blogg så jag bestämmer. Känslan som lämnades kvar är stark och jag kan fortfarande dra energi ur den. Det här var vad jag behövde.

Saknad

Hundarna har åkt iväg samma dag som min Gustaf åkte tillbaka till Stockholm. De skulle ju trösta mig medan han var borta, nu har jag ingen. =(
 

“The greatest pleasure of a dog is that you may make a fool of yourself with him, and not only will he not scold you, but he will make a fool of himself, too.” - Samuel Butler

Låter rimligt

Nu vet jag varför jag aldrig fick mitt brev från Hogwarts!
De tar ju bara in personer från Storbritannien och Irland!

Återstoden av dagen

Jag har en rädsla. Det är en sådan där rädsla som ligger inuti kroppen och slår rot. Jag har försökt att berätta om den, men varje gång jag gör det hör jag hur löjlig den låter. Det är inget att vara rädd för, jag är ju så ung och har hela den oförutsägbara framtiden framför mig. Men så tänker jag på Doktor Glas ord om att mig gick livet förbi... Så jag tystnar och känner hur det där som skrämmer mig tar ett ännu fastare grepp om hjärtat och klämmer åt.

Såsom Stevens i Återstoden av dagen, känner jag att jag står här lämnad med återstoden av dagen och ett helt liv tillryggalagt. Det tycks som vore mitt liv över; att jag fick min chans men att jag sumpade den. Nu är jag förvisad att gå bland de levande som en skugga. Det finns saker som kan få mig att se ljust på framtiden, men hoppet räcker inte nog långt för att skräcken ska försvinna. Jag tror mig ha en aning om hur jag kan möta min rädsla, men med detta skulle jag förlora all mening jag har i livet. Det är en paradox; fånga lyckan till priset av just den.

Säg inte till mig att det inte är hela världen,

ty mina öron skulle blöda

- Bayside, fritt översatt av mig

Vingar av grenar

Vingar av grenar får mig att flyga
trots att jag aldrig lämnat stigen

Källan

Katarsis

Typ hela dagen har spenderats hos min bror. Alla mina brorsbarn har varit där och det var jättekul, jag fick till och med hålla min brorsdotter. Fast jag är lite rädd för hela det här "support the head"-grejen. Jag tänker att om jag gör det minsta fel så händer en massa hemskt. De är ömtåliga, de där. Sedan fick jag hjärnsläpp och glömde bort min pin-kod och som den otåliga människa jag är ville jag inte vänta tills jag kom på det igen, vilket jag gjorde typ en timme efter det sista försöket innan puk-koden, så nu är mobilen helt otillgänglig för mig. Från Lillis gård kunde jag se ut över Grynnan och jag har märkt att den är badvänlig i år, vilket gör mig lycklig. Kanske man lyckas ta sig dit ut i år.

Jag fick se när laxarna hoppade idag. Jag gick ned till älven och badade fötterna. Det var skönt, sådant saknar jag mycket när jag är i Stockholm. Att bara få stå och bada fötterna i lugn och ro vid älven är en av de bästa sakerna med sommaren. Det är en sådan sak jag inte kan vara utan, det är någonting jag måste ha men som jag inte längre får. Men bilden av hur det är finns alltid kvar inom mig och gnager som skoskav i sinnet ända tills jag går ned till älven nästa gång. Det är som katarsis.