Droppen

Det var droppen. För andra gången har jag upptäckt att min hyresvärd gått in i mitt rum medan jag varit borta (antagligen för att trycka på knappen till värmepannan ute i garaget, den brukar krångla) och sedan låst min dörr! Det är hutlöst! Förut låste jag dörren mellan mitt rum och övriga huset ibland, men jag ska banne mig börja göra det hela tiden.

Varför är det så dyrt att färga håret på salong?! Nu kan jag inte färga mitt hår, utan kan bara klippa det. Jaja, plånboken tackar åtminstone. Jag har fått en tid på torsdag 11.15. Jag gruvar mig lite inför det för jag ska klippa mig hos en av frisörerna som har fått dålig kritik angående färgning på en sida där man rankar olika frisörsalonger, men Gustaf hade henne senast och sade att hon klippte bra, vilket jag märkte själv att hon hade gjort på honom.

Jag har köpt godiset till Gustafs påskägg idag. =) Jag ser verkligen fram emot påskhelgen. Vi ska till Västerås och så ska vi gömma påskägg. Det är nog den bästa traditionen någonsin.

Nu ska jag gå och kolla lite på texter jag vill ha till antologin. Ikväll ska jag göra tacogratäng för första gången. Hoppas det blir gott, annars får jag och Gustaf äta hårdbröd till middag. ;)

Rädsla

Jag har varit så rädd på sistone. Jag är alltid rädd, men det brukar inte spela någon roll för finns det en bok i närheten behöver jag bara fly in i den. Men det finns någonting som smyger sig ut och fäster sig i mina dikter. Jag kan sitta helt still och i mitt huvud fly till en vid barrskog där träden sluter sig omkring mig och täcker mitt huvud med grenverket. Men skriver jag då en dikt om detta märker jag att det är inte en dikt om lugnet och ron man finner där, det är en dikt om flykten undan det jag räds.

"En författare är en människa som inte kan behålla sina vanföreställningar för sig själv."
- Aksel Sandemose

Göteborg

Jag och Gustaf har fått lägenhet i Göteborg! Inflyttning är den första juni så nu är jag ännu mer desperat över att få sommarjobb. Det är en etta på 30 kvm. Jag tyckte att det var lite väl litet, men det gör ingenting ändå för att området är bra! För mig är det viktigast.

Här är en bild på lägenhetsbyggnaden. Den ser jättefin ut, tycker jag!

Att leka med orden

Igår åt jag och Gustaf på Beefeater Inn. Det var St. Patrick's day igår så det var många där. Det är kul att äta just där eftersom att det oftast brukar vara mycket folk inne på puben. Atmosfären blir bättre när det inte är alldeles tomt eller alltför tyst. Efteråt gick vi till Muggen tvärsöver gatan. Killen i kassan pratade mest engelska, vilket var skönt. Jag hade nämligen stått och översatt en mening från engelska till svenska i huvudet och försökte komma på bästa sättet att förmedla vad jag ville ha sagt på svenska. Som tur var behövde jag inte det ändå. Vissa ord på andra språk fastnar man vid i huvudet, så är det. När jag gick tyska var det många tyska ord jag tänkte först innan det svenska ordet hann komma upp. Jag är inte ens flytande i tyska!

 Jag har textinlämning imorgon så jag måste bli klar med mina texter tills dess. Det är svårt att skriva dikter med så korta mellanrum, känner jag. Åtminstone när de ska följa det temat jag valt ut. Jag vill att den här diktsamlingen ska representera den jag är och hur jag känner. Den ska vara ett förnimmelse av mitt väsen. Det är viktigt för mig att det blir så och sådana dikter kommer inte bara upp i huvudet på löpande band ska jag säga.

Omfirandet

Jag har kommit på att jag inte berättat om hur det var när jag och Gustaf firade om vår ettårsdag! Det var hur bra som helst, förutom att vi var dödströtta och skulle upp jättetidigt morgonen efter för att åka till Göteborg... Skämt åsido, det var jättebra. Så länge vi får somna in bredvid varandra är allt bra. Vi var (så klart) sena till Villa Godthem där vi skulle äta, så vi var tvungna att skynda oss till tunnelbanan. Utanför dörren stötte vi dock på Gustafs svåger som kom åkande i sin bil så vi stannade och pratade med honom en snabbis. Efter det var det ännu mer bråttom. Men vi hann. Vi tog spårvagnen ut till Djurgården, det är där restaurangen ligger. Det var inte så många på restaurangen när vi var där, så det var lugnt och tyst. Vårt bord hade en fin utsikt över vattnet men det var så mörkt då att vi inte riktigt kunde njuta av den. Vi åt båda toast skagen till förrätt och plankstek till varmrätt, men Gustaf valde deras hemgjorda glass till efterrätt och jag tog crème brûlée. Det var jättegott med varmrätten och efterrätten, men vi båda kände att deras toast skagen inte var så prisvärd. "Gott, men för dyrt", säger Gustaf. Jag säger att den smakade lite väl mycket hav. Typ salt? Jag vet inte.

Hela den stunden var så underbar för jag fick för en gångs skull faktiskt känna mig fin, även om det jag bar inte var så dyra kläder. Första gången vi var där försökte jag att passa in på detta flådiga ställe att jag sket i vad jag kände mig bekväm med att bära. Lesson learned!

Nu har jag skrivit om det. Nu ska jag spendera tid med, gissa vem, Gustaf. Naturligtvis. ;)

Mat på ett fat!

Idag har jag och Gustaf tagit en promenad. Det var soligt ute och inte alltför kallt heller. Temperaturen på sistone har ju varit väldigt låg med tanke på att solen under denna tid lyst starkare än på hela året. Gustaf gjorde våfflor till frukost åt mig idag. Han är så himla snäll! Jag ska laga spaghetti och köttfärssås ikväll för det är min rätt. Vi är lite som mormor och morfar på det sättet. Hos dem är det så att mormor lagar den mesta av maten medan morfar brukar hjälpa till. Men vissa rätter, såsom stuvade makaroner och köttfärssås, det är morfars rätter; de får han laga. Så är det hos oss också lite grand; jag lagar alltid stuvade makaroner och så gör jag köttfärssåsen, annars gör Gustaf det mesta. Jag brukar få laga mat hemma hos mig, men jag hatar det. Det är tråkigt att laga mat, men det är väldigt gott att äta! Imorgon ska vi äta ute. =)

P.S. Rubriken är något som mormor alltid brukade säga till mig när jag bodde hos henne och morfar, utifall att någon undrade. D.S.

Min favoritdikt

Ångest, ångest är min arvedel,
min strupes sår,
mitt hjärtas skri i världen.
Nu styvnar löddrig sky
i nattens grova hand,
nu stiga skogarna
och stela höjder
så kargt mot himmelens
förkrympta valv.
Hur hårt är allt,
hur stelnat, svart och stilla!

Jag famlar kring i detta dunkla rum,
jag känner klippans vassa kant mot mina fingrar
jag river mina uppåtsträckta händer
till blods mot molnens frusna trasor.

Ack, mina naglar sliter jag från fingrarna,
mina händer river jag såriga, ömma
mot berg och mörknad skog,
mot himlens svarta järn
och mot den kalla jorden!

Ångest, ångest är min arvedel,
min strupes sår,
mitt hjärtas skri i världen.


Ibland behöver man bara få läsa underbar poesi som denna och det kan vara nog för att skänka hjärtat ro och göra de evigt susande tankarna stilla. Om så bara för en stund.