En avriven lapp

På universitetet finns det ställen där det brukar finnas en hel del lappar från folk som skriver att det gör något experiment eller skriver en uppsats till vilken de behöver samla intervjuer och dylikt. Jag har rivit av mailadressen från en sådan lapp som jag sedan hittade i min väska. Det var så länge sedan jag rev av lappen att jag helt och hållet glömt vad det handlade om, men eftersom att jag litar på mitt dåtida jag tänkte jag att det antingen var något intressant eller att ersättningen var bra. Jag tänkte att det vore värt att fråga vad experimentet var om och vad ersättning var (man brukar få en biobiljett). Så nu ska jag möta en person nästa torsdag som ska fråga ut mig om min musiksmak. Ersättningen var en fika, men eftersom att experimentet verkade kul så behövde jag ingen vidare ersättning. Det kommer ändå alltid upp nya lappar för den som är intresserad. ;)

Vänner

Förra veckan var rolig då jag var med flera vänner som jag inte träffat på ett tag. På tisdagen träffade jag Angelica. Hon hade åkt från Uppsala för att träffa mig och det var jättekul, som vanligt. På torsdagen träffade jag först Issa på 44:an och senare på dagen åkte vi hem till Jonathan och Jakob, där jag sedan stannade till sena kvällen. Underbart. Med undantag från när Jakob sprang runtomkring min spelare när vi spelade Black ops och jag hade problem med att: 1. Rikta vapnet 2. Rikta min överkropp åt önskat håll 3. Skjuta Jakobs spelare o.s.v. Ni fattar.

Att vara mig själv

Stupid Urban outfitters-advertisements getting me to click on them and see all their pretty dresses. And still-not-stupid Gustaf for telling me they have a store in Stockholm.

Har jag sagt att jag är på klänningsjakt nu? Jag har redan köpt klänningar för så mycket jag tillåter mig själv att köpa klänningar för den här månaden, men jag har redan börjat planera mina köp inför nästa månad. Beroende? Nej, bara i behov av en ny garderob som innehåller kläder jag faktiskt kommer att ha på mig till vardags.

Det var Elsa Billgren som inspirerade mig genom att säga att hon alltid har klänningar för att hon en dag insåg att hon egentligen inte gillade att ha byxor på sig, men att hon hade det för att det var vad man brukade ha på sig. Jag har sedan länge vetat att jag föredrar klänningar och kjolar, men jag köper byxor ändå för att det är praktiskt ibland. Men det känns inte lika bra att gå omkring i ett par byxor som det gör att kunna röra sig fritt i en klänning (eller ett par shorts!). Förresten så tar nästan alla jag känner av sig byxorna och byter till typ långkalsonger eller mysbyxor när de kommer hem. Varför? Pants are uncomfortable, but sometimes they quite simply are the most convenient option.

Leva ur resväskan

Jag har fått klartecken på att jag kan flytta från Jakobsberg i Maj redan. Jag ska flytta in till min älskade pojkvän och bo hos honom resten av tiden jag stannar här i Stockholm. Mina grejer kommer jag förvara i ett förråd, men kläder och andra nödvändigheter kommer jag att ha med mig i en resväska (eller två...). Det är jättebra att jag kan spara in pengar på hyran eftersom att csn bara kommer att ge mig ca. 2000 kronor i Maj och det vore ju skönt att ha någonting att leva på i Juni.

Skrivandet går okej just nu. Jag har upptäckt att jag är mycket intresserad av att skriva filmmanus, vilket vi hållit på med ett tag nu. Idéerna är färska och jag tillåts att använda min kreativitet på ett annorlunda sätt, vilket för mig är som att födas på nytt i mitt skapande.

Ville bara uppdatera mig lite eftersom att jag precis idag insett att det redan är mars månad och att jag officiellt är gammal eftersom att jag tycker att ett år gått snabbt. När man var barn var ett år en evighet. Nä, det säger bara att jag inte är ett barn längre! Bra va - jag måste betala hyra, betala av biblioteksskulder (som jag alltid lyckas lägga på mig) och hantera stressen av att vara tvungen att ha en inkomst och en utbildning och ett körkort och... Nä, skämt åsido är jag glad över att vara så gammal som jag är. Jag vill inte leva i det förflutna eller i framtiden, då missar man så mycket. Förutom ibland, typ när man får en biblioteksräkning på 625 kronor. Då vill jag vara liten igen.

Min bild

Världen är inte till för sådana som jag. Jag är ingen pusselbit som faller på plats, jag är inte heller någon pusselbit som bara väntar på att få läggas i pusslet för att skapa en helhet tillsammans med alla andra pusselbitar. Jag är ett slags kloss som felaktig hamnat i högen av pusselbitar, ty jag liknar dem men är i verkligheten långt ifrån dem. Jag passar inte in i bilden.

Jag får skapa min egen.

Vi två

 

Det ska bli så skönt att spendera en hel vecka med bara min älskade.

Fickan

Det finns ett hål i min ficka. Varje gång jag försöker lägga någonting däri faller det ut genom hålet utan att jag märker det. Jag går vidare utan att inse att jag förlorat någonting. Hålet i min ficka växer bara större och större för varje sak som faller igenom det och jag tappar allt fler och fler saker. Jag tänker inget vidare på själva saken jag tappat, men ibland slår det mig hur stort det där hålet är och tänker att det borde lagas innan jag tappar ut ännu mer. En dag stoppade jag en saga i fickan som inte föll ut och det var då jag insåg att vissa saker tappar man aldrig. Det är inte hålet i min ficka det är fel på; jag har bara stoppat i fel saker.