Hemlös

Första dagen tillbaka. Himlen är grå. Mitt enda sällskap är radion, det blir inte lika skrämmande tyst utan den. Det finns två sorters tystnad; en skön tystnad som man upplever när man går ensam på en stig i skogen och en annan sorts tystnad som trycker sig inpå dig som om den förebådar något ont.

När jag kom hem var min dörr låst inifrån. Min hyresvärd har alltså gått in i mitt rum och låst dörren. Det är inte okej. Det är att gå över gränsen utan att stanna. För det första ska han aldrig någonsin gå in i mitt rum om det inte är av någon djävligt speciell anledning, som vid brand exempelvis. Jag har märkt att han har gått in i mitt rum vid ett flertal tillfällen när jag varit borta en längre tid. I somras hade han inte märkt att jag kommit hem efter en av mina resor norrut och klev in i mitt rum och när han såg att jag var där backade han tillbaka. En annan gång var så sent som i december. Jag kom hem och upptäckte att min ljusstake var släckt när jag minns att jag lämnade den tänd eftersom att jag tyckte det skulle vara finast. En tredje gång är nu. Min dörr går inte att låsa utifrån, den har blivit låst inifrån. Varför går han och låser mina dörrar så jag inte kan ta mig in?! Jag vet nästan inte om jag vågar bo kvar här ensam. Jag hade sagt något om det om det inte vore för att jag är rädd att han ska göra något hemskt då. Det är inte som att jag litar på min hyresvärd, han kan vara vad som helst så vitt jag vet!

Jag längtar tills jag flyttar härifrån, nu är det bara 2 ½ månader kvar då jag ska bo var som helst annars än här. Efter Maj är det hejdå ökenstaden! Då slipper jag alla helknäppa hyresvärdar. Min nuvarande hyresvärd är nog den snålaste personen jag någonsin har stött på. Han har gömt tre toarullar för 1,50 kronor /styck. Varför? Jo, han skulle resa bort och jag skulle ha främmande. Då får snålisen svindel! 4,50 kronor, det är ju hutlöst! ...Inte. Det är bara en av de extrema grejerna som gör honom till världens snålaste person. Jag längtar tills jag får ett hem. Jag är vad man i Stockholm ibland benämner som "hemlös". Bara för att jag har tak över huvudet betyder inte att jag har en trygghet att komma hem till. Fast jo, det har jag ju. Det finns en plats där träden välver sig över de barrtäckta stigarna som leder ned till skogstjärnarna, där man kan sitta om sommaren och blunda medan man känner solstrålarnas värme över ansiktet. Där finns tryggheten; det är dit man kommer när man kommer hem.

Min reaktion

Min reaktion när jag såg bilder på Gustaf med kort hår första gången.

Veckan som gått, tider som flyr

Nu är det nästan helg igen, men jag som är ledig torsdagar och fredagar har egentligen fått helg redan. Det var tänkt att jag och Gustaf skulle gå på Nationalmuseet idag eftersom att de stänger för renovering i 4(!) år framöver och jag har typ alltid velat gå dit. Vi gjorde dock inte det eftersom att vi hellre ville ta det lugnt på stan och fika lite och så upptäckte vi att det var gratis inträde på lördag. Prioriteringar. Jag planerar på att slösa en tusenlapp i Norrbotten, så jag tänker spara lite de här sista dagarna. På måndag bär det av till Sikfors. Jag och Gustaf ska hälsa på mormor och morfar i Boden, besöka både Piteå och Luleå och bara ta det lugnt och skönt i allmänhet.

Jag har mitt första textsamtal då vi ska prata om våra respektive projekttexter på måndag. Jag ser fram emot det, antagligen för att jag skrivit dikter nu. Mitt projekt är en diktsamling. Jag velade lite mellan två olika romanidéer, men bestämde mig för att slopa det och gå på magkänslan, som sade åt mig att skriva poesi. Jag ska även börja med en pjäs snart, men än så länge ligger den och ruvar i mitt huvud. Jag ska skriva några barnböcker också och försöka ge ut dem under en pseudonym. Mina stilar när jag skriver barnböcker gentemot när jag skriver för äldre är så pass annorlunda från varandra att jag inte vill att folk blandar ihop dem.

I veckan såg jag och Gustaf Black Swan. Den filmen gjorde mig skärrad, men jag vet inte varför. Jag kan inte förklara det och jag vill inte tänka på det. Vilken tur att jag har min Gustaf.

Sällskap

Imorgon kommer Lillis och Lisa till Stockholm. =) Det ska bli kul att ha dem som sällskap, även om det kan bli trångt i mitt lilla rum. Det är värt det, tycker jag, och säkert de - annars skulle de väl inte komma. Jag har tyvärr skola mån-ons men jag hade tänkt skippa den på onsdag, annars kan man ju gå efter halva dagen. Det känns extra roligt att de kommer nu när jag är nöjd med rummet. Innan använde jag ju inte ens tv:n men nu har jag bytt bort den gamla mörka tv-bänken som bara satt i hörnet som en klump mot en ljus och luftig möbel som fått rummmet att se bättre och rymligare ut. Nu ska jag fixa med städning och sådant innan Gustaf kommer. =)

En informell beskrivning av den nuvarande situationen

Nu har jag och Gustaf sett En hobbits äventyr och den var jättebra! Vi kör lite på fantasygenren nu för vi håller på att avverka HP-filmerna nu. Vi ska se sexan ikväll. =) Vad jag glömt att nämna i mina tidigare inlägg är att jag och Gustaf sett Ett informellt samtal om den nuvarande situationen på Dramaten i fredags. De har intervjuat dagisbarn och sedan klippt och klistrat ihop ett manus till en pjäs och låtit det utspela sig på ett möte för att göra kontrasten så stor som möjligt. Den var jätterolig och hade bra skådisar! Verkligen sevärd! Vi har även sett Chéri för ett par veckor sedan. Då hände något jag blev mycket arg över i pausen, men mer om det nästa gång. Hejdå!

Rolig dag idag

Nu har jag inhandlat ett par hutlöst dyra vantar, men de är fina så jag är nöjd med dem ändå. Jag tänker inte nämna priset eftersom att det var så dyrt att jag skäms lite. Jag och Gustaf ska kolla lite hockey snart och fika en jättegod bakelse från Vetekatten. Ikväll blir det Jensen's och bio. Synd att jag inte hann se De fem utvalda innan jag fick i ordning min ekonomi denna månad, men nu får jag ju se Hobbiten i alla fall. =)

Och nej, jag åt inte hela korven, kan jag säga som svar på kommentaren i det tidigare inlägget. Men jag kom ihåg att gå tillbaka och hämta den i alla fall. Saken är bara den att jag fick ont i magen av nervositet och fick kämpa för att få i mig första tuggan ens. Synd, men så är det.

Långfattad kort version

Gott nytt år! Så, nu när det är överstökat kan jag gå vidare till att berätta om min jobbiga och dramatiska resa hem från Norrbotten. Oroa er inte, jag ska försöka fatta mig kort. Jag börjar med min ankomst till Umeå. Jag klev av bussen och märkte att vi hade kommit senare till Umeå än vad som var angivet, vilket jag tyckte var bra eftersom att jag då inte behövde vänta så länge (jag hatar att vänta, har inget tålamod!) Så jag gick för att köpa min korv på kiosken och hinner betala och slå mig ned för att vänta på att få den då jag helt plötsligt inser att jag har glömt mitt bagage på bussen! Jag får självklart panik och springer ut bara för att inse att bussen har åkt iväg!

Vid det här laget har jag panik! Jag snackar om riktigt total panik! Jag typ upprepar fraser för mig själv som "vad ska jag ta mig till?!" "hur kan man vara så dum?!" o.s.v. Ni fattar. Jag typ halvgråter och springer till kassan och frågar med den gällaste rösten jag har en kvinna om jag får gå före henne och berättar om min situation. Som tur var var alla där hjälpsamma mot mig och busschauffören till Stockholm lovade att vänta in bussen, för den var tydligen bara på Västerslätt för tankning och personalbyte och de skulle skynda sig för min skull! Snacka om sjysst! Dessa människor förtjänar en eloge! Så jag tog mig till Stockholm med allt mitt bagage med mig! =)

Resan mellan Umeå och Stockholm var långtråkig, men jag tjuvkollade lite på Breaking bad som ett par stolsgrannar tittade på så jag lyckades underhålla mig själv lite. Jag ska lägga mig nu. Jag har slrivit klart en uppsats och kollat lite Buffy.

P.S. Fick A på språkvetenskapen! =D Snacka om sporre inför framtiden! D.S.