Rolig dag idag

Nu har jag inhandlat ett par hutlöst dyra vantar, men de är fina så jag är nöjd med dem ändå. Jag tänker inte nämna priset eftersom att det var så dyrt att jag skäms lite. Jag och Gustaf ska kolla lite hockey snart och fika en jättegod bakelse från Vetekatten. Ikväll blir det Jensen's och bio. Synd att jag inte hann se De fem utvalda innan jag fick i ordning min ekonomi denna månad, men nu får jag ju se Hobbiten i alla fall. =)

Och nej, jag åt inte hela korven, kan jag säga som svar på kommentaren i det tidigare inlägget. Men jag kom ihåg att gå tillbaka och hämta den i alla fall. Saken är bara den att jag fick ont i magen av nervositet och fick kämpa för att få i mig första tuggan ens. Synd, men så är det.

Långfattad kort version

Gott nytt år! Så, nu när det är överstökat kan jag gå vidare till att berätta om min jobbiga och dramatiska resa hem från Norrbotten. Oroa er inte, jag ska försöka fatta mig kort. Jag börjar med min ankomst till Umeå. Jag klev av bussen och märkte att vi hade kommit senare till Umeå än vad som var angivet, vilket jag tyckte var bra eftersom att jag då inte behövde vänta så länge (jag hatar att vänta, har inget tålamod!) Så jag gick för att köpa min korv på kiosken och hinner betala och slå mig ned för att vänta på att få den då jag helt plötsligt inser att jag har glömt mitt bagage på bussen! Jag får självklart panik och springer ut bara för att inse att bussen har åkt iväg!

Vid det här laget har jag panik! Jag snackar om riktigt total panik! Jag typ upprepar fraser för mig själv som "vad ska jag ta mig till?!" "hur kan man vara så dum?!" o.s.v. Ni fattar. Jag typ halvgråter och springer till kassan och frågar med den gällaste rösten jag har en kvinna om jag får gå före henne och berättar om min situation. Som tur var var alla där hjälpsamma mot mig och busschauffören till Stockholm lovade att vänta in bussen, för den var tydligen bara på Västerslätt för tankning och personalbyte och de skulle skynda sig för min skull! Snacka om sjysst! Dessa människor förtjänar en eloge! Så jag tog mig till Stockholm med allt mitt bagage med mig! =)

Resan mellan Umeå och Stockholm var långtråkig, men jag tjuvkollade lite på Breaking bad som ett par stolsgrannar tittade på så jag lyckades underhålla mig själv lite. Jag ska lägga mig nu. Jag har slrivit klart en uppsats och kollat lite Buffy.

P.S. Fick A på språkvetenskapen! =D Snacka om sporre inför framtiden! D.S.

Sista dagen i Sikfors

Idag ska jag hälsa på mormor och morfar. Det ska bli kul för jag har inte fått träffa dem på jättelänge. Jag brukar hälsa på dem åtminstone en gång medan jag är här, men senast jag var här var de i Cypern på deras årliga resa dit. De lyxar till det om vintern och åker iväg till Cypern i några veckor, men nu är de hemma igen. =)

Just nu är Theo här och tittar på Scooby Doo. Han kom in till mitt rum när jag låg och läste och då frågade han vad jag gjorde. "Jag läser", svarade jag. "Den är jättebra!" tillade jag och höll upp boken. Då fick jag svaret: "Jaja, jag vet. Jag vet det." Jag har ingen aning om vars han fått det ifrån, men han är så söt när han säger det. När jag påpekade för honom att han var söt vid ett senare tillfälle sade han återigen: "Jag vet det!" Han är härlig!

Imorgon åker jag hem till Stockholm. Jag åker 08.05 från Piteå och är framme i Stockholm 21.05. Jag ser verkligen inte fram emot det. Jag hade mycket hellre åkt tidigare bara för att slippa åka i 13 timmar, men det gick ingen tidigare anslutande buss till Stockholm om jag skulle ta den tidigare bussen från Piteå. Det suger! Jag har Buffy och böcker i alla fall och Gustaf kan ju räkna med att bli bomarderad med telefonsamtal!

Svindlande höjder

Jag vill dela mig itu och vara på två ställen samtidigt. Jag vill inte vara någonstans, jag vill klättra upp i ett träd och gömma mig, bara betrakta världen och aldrig låta en rödhake finna mig.

Jag vill skita i musiken, i litteraturen och i orden, men de förföljer mig. Melodier spelas i mitt huvud, men jag har hört alla förut. De har förlorat sin udd och jag har blivit avtrubbad.

Sårbar inför dig. Jag tillintetgör mig själv för att komma undan, men i dina ögon lever jag än.

Statusrapport

Statusrapport: Julen var bra, nu är jag trött och helt sysslolös. Därav bloggandet. Om några dagar åker jag hem till Stockholm igen, vilket är bitterljuvt. Jag längtar jättemycket efter Gustaf men jag hade velat stanna här ett tag till också. Jaja, det ska bli kul att fira nyår med honom och nästa år firar vi jul tillsammans också. Men det är långt kvar tills dess så det behöver man inte planera ännu. Denna jul är inte ens över helt och hållet!

Jag sitter och knåpar lite på en dikt som tar mig ganska lång tid att slutföra. Jag kommer på den bit för bit. Det beror på att den är kluven. Så är det ibland. Skrivandet till ära ska jag avsluta inlägget med en juldikt.

En ensam gran står bland björkar hög och stark
Bland dem är han ensam, delar inte samma bark
Om vintrarna lövträden slumra kala och svarta
Men även granen är frusen ned i rötterna, dess hjärta

Två mansfolk vandrar, de yxan över axeln bär
De suckar, det finns ju inte ett enda barr här
Så plötsligt ser det en ståtlig gran, stor och fin
De blev så förundrade, lyste med ett belåtet grin

Men de ville inte granen förflytta
"Att döda en sådan fin, till vilken nytta?"
Så de tog sitt pynt och gick till skogen ut
Gjorde granen fin tills allt glitter var slut

Det är sagan om den ensamma gran
som en gång om året lyser upp stan
Inte längre är den så ödsligt allen
Den sprider glädje med sitt starka sken

I need space

Nu är jag i Sikfors. Man märker på Cookie att hon är trött efter omständigheterna. Lilla Cookie blev sjuk och var tvungen att operras, men nu mår hon bra igen. Hon och Muffin blev så glada när jag och de andra kom hit igår. Jag åkte med Sundsvallarna hem och då fick de se de nygamla huset i dess befintliga skick för första gången. Micke var här igår en stund innan Lillis och Lisa kom och hämtade honom. Jag följde med dem för att kolla på film och jag tycker fortfarande att deras hus är gigantiskt. Jag gillar gigantiska hus, de är så roliga för man vänjer sig inget snabbt. Och så är det betydligt mycket rymligare än mina ynka pyttesmå 10 kvadratmeter. Jag känner mig som Anden i lampan ibland.
Nu ska jag fixa lite grejer för vi får snart främmande.

"HERREN AV EN KOSMISK KRAFT! På en pytteliten bostadsyta." - Anden i lampan

Livet just nu

Jag är så glad att jag går skrivarlinjen. Jag känner verkligen att mitt skrivande har utvecklats och känslan av att faktiskt fullfölja ett projekt har aldrig legat närmre mig än förut. Men det är ändå inte det som är det viktigaste. Det viktigaste med allt detta är själva skrivandet, att låta min själ sätta sitt avtryck på ett tomt ark.

Sedan då? Man får ju ingen lön på att vara opublicerad författare. Det bekommer mig inte. Jag får hanka mig fram på "vanliga" jobb tills jag antingen blir publicerad eller väljer en annan utbildning.

Till hösten? Kanske jobb i Norge. Tyskland är fortfarande ett av valen, men jag väljer hellre Norgejust nu. Men jag ändrar mig så lätt, som ni nog vet...