Att sova eller att inte sova

Man får väldigt mycket gjort om man inte sover. Ja, jag spenderade gårdagsnatten med att kolla på veronica Mars och göra lite biologi. Jag somnade visserligen vid 06.00, då jag skulle vila min värkande rygg och mina ömmande ben. Jag vaknade återigen upp klockan 10.00 och tyckte att det hade ändå varit lite nice att lida av insomni. Att bara aldrig sova, ha 24 timmar på ett dygn istället för ca. 16. Men så tänker jag på Tyler Durden och det verkar inte så kul längre.

Nu ska jag snart lägga mig, jag får se om jag drömmer om Veronica Mars igen.

Där solen alltid ler

Sista veckan. Det känns så konstigt att få vara i denna stad sista tiden nu, den staden som jag alltid har bott i på ett eller annat sätt. Staden där jag föddes, staden jag kan bättre än staden som tillhör min egen kommun. Men för att jag officiellt bara kommer att bo hemma i Sikfors betyder inte att det är slut mellan mig och denna stad; vi är förevigt sammanlänkade i rötterna.

At least I have her love, the city she loves me
Lonely as I am, together we cry

Det bästa

I've been thinking... Du: Wow! That's gotta be a first for you, huh, Marika? Jag: Shut up!

Nä, men seriöst så har jag tänkt på en sak idag. Jag började tänka lite på Stakhanovites och arbete. Jag kom fram till en sak: Man kan bara göra sitt bästa. "Nähä, menar du det?!" kanske ni tänker lite ironiskt nu. Men även om detta sägs så ofta, känner man ändå inte alltid att man har gjort tillräckligt. Ta exempelvis mig igår, jag tyckte att jag hade gjort dåligt ifrån mig på engelskan jämfört med vad jag brukar göra. Det var perfekta frågor och som grädde på moset hade de citerat Joss Whedon, skaparen av Buffy, på samma fråga som jag valde! Men jag fick inte fram vad det var jag ville säga. Det var som att det stannade i huvudet. Men jag gjorde det bästa jag kunde av situationen! Och vad mer kunde jag göra? Ingenting annat än att kämpa på!

Låt oss nu ta ett exempel med Stakhanovites och Sovjet under Stalin. Då arbetade många "över sin förmåga" egentligen. De producerade mycket mer än en vanlig arbetare i något annat land gjorde, om de nu inte var en "dålig" arbetare så klart. Om de hade levt under normala förhållanden, så hade de nog inte producerat så mycket. Då kanske man tänker: "Men då kan man alltså ändå prestera bättre än vad man tror är sitt bästa!" Visserligen kan man ju kanske, som i detta fall, producera mer. Men, man tvingas att göra det till en sådan grad att ens hälsa försämras. Och ens bästa, tycker då jag, betyder det bästa man kan förmå sig till att göra utan att skada sin psykiska eller fysiska hälsa. Man skulle ju inte säga till en höggravid kvinna att hon kan springa snabbare upp för trappan, och sluta gå så söligt. För trots att hon kan göra det, betyder inte att hon borde, att det är hälsosamt.

Man borde nog egentligen utöka meningen till: "Man kan alltid göra sitt bästa av situationen och tillståndet man är i för tillfället." Men det blir väl för långt antar jag...

We are family

Jag är aldrig ensam

Jag är ensam hemma. Ensam med tankar som jag förstår, men inte låtsas om så säg inte till dem att jag skrev om dem här. Sch! De kommer inte försvinna; det är ingen idé att plugga, som vanligt.

Jag vill ha mina hundar här. Jag vill dö. Jag vill försvinna till ett annat land. Jag vill ta över världen. Allt detta kommer jag också att göra, när du minst anar det raring.

You got buuurned!

Idag har jag spenderat typ hela dagen hos Bobo. Vi åt lunch hos dem idag, det blev en favorit i repris plus marängtårta. Marängtårta är min favorit.

Sedan satt jag och väntade på att Richard, Ida och Theodor skulle komma, så att jag kunde få vara lite med Theodor. Till slut kom de, men att sitta på verandan i Hampis i den stekande solen utan solkräm är inte en hit kan jag ju säga er. Jag brände mig och delvis som resultat p.g.a. det mår jag nu lite dåligt, men jag mådde sämre innan. Men det viktiga är att jag fick träffa Theodor. X)

Jag fick vara lite mer med Muffin och Cookie idag också. De är superhjältar! XD De brukar använda varandra som kuddar. Härnedan ser ni Cookie som vilar huvudet på Muffin. Typiskt Cookie! ;)

Vars har du varit?

Idag har jag varit till pingstkyrkans allehanda och inhandlat ett par böcker, en HP-pärm och en film åt mina små brorsbarn. Sedan for vi vidare till Luleå och gick på en loppis på Örnäset. Där fyndade jag Skönheten och Odjuret och ett par skitsnygga jeansshorts för - håll i er - 20 spänn! Om jag inte hade köpt dem då hade jag varit galen! Jag har letat efter ett par som kanske skulle vara någotsånär billiga, men naturligtvis har jag ju inte hittat ett enda par som varit det.

Senare på dagen for vi till Bobo och Hanna och åt. Mamma, Storis och Henrik bor ju i husvagnen, som är ställd på deras gård, över helgen. Bobo och Hanna hade gjort skitgod mat och sen fick jag äta ännu en bit av Hannas tårta och jag dog litegrand av mättnad. Jag älskar den tårtan. Bobo spelade gitarr och sjöng lite. Jag önskar att jag också kunde spela ett instrument, men jag skulle verkligen vara tvungen att ägna massor av tid åt att lära mig noter/ackord, så det får jag spara tills då jag har både råd och tid!

Jag busade massor med Muffin och Cookie (de är galna, därför passar vi så bra tillsammans). Jag saknar verkligen dem när jag är i Boden, men jag får träffa dem när jag kommer hem till Sikfors och det är verkligen mer än guld värt! Jag vet att det alltid finns två små filurer som möter mig med ett: "Vart har du varit?" när jag väl kommer. (Till Mipo: Lite som faffa kanske? ^^)

P.S. Skönt med lite vardagligt pitemål fast man är i Boden. Något som man bjuds på helt gratis av familjemedlemmarna som är här. D.S.