Nu har jag sovit/pluggat/kollat på en rolig sida på internet hela dagen och det är återigen dags för att plugga. Jag hoppas att jag kommer kunna göra det när jag är hemma, men jag kanske kan fara till Erica. Det är trots allt hon som har vår dator hos sig!
Imorgon ska jag åka hem till Sikfors. Jag ska till den mest inkompetenta yrkesgruppen - tandläkaren. Meeen, jag får väl hoppas att det går smidigt. Jag kanske tar med en bok och ber dem att hålla upp den åt mig så att jag kan läsa. Ha ha! Det hade varit kul att se deras reaktion till det.
Men nu ska jag berätta vad som hände mig idag! Precis när jag kom ut från stigen mellan järnvägsspåret vid Sveafältet och trottoaren uti där jag bor, så kom en lastbil och skvätte ned hela mig!!! Det var som på film! Jag såg den inte först eftersom att det snöade, så jag hade huvan på. Och så helt plötsligt tittar jag upp och inser: Asstor vattenpöl + asstor lastbil = jag kommer bli neddränkt! Taskigt.
onsdag 6 april 2011
tisdag 5 april 2011
Epic
Två månader
För två månader sedan var det Februari. Då var det becksvart utomhus vid den här tiden. Om två månader är det Juni, då är det ljust som på dagen vid den här tiden.
För två månader sedan var det -30 grader utomhus nästan varje dag. Nu är det ungefär 0-10 grader ute, beroende på om man är i skugga eller i solljus. Om två månader kommer snön att ha smält, så det torde vara varmt, även om jag inte vet till vilken grad. Ursäkta ordvitsen.
För två månader sedan var det en bit kvar till mocks och ännu längre till exams. Jag var goude så leds. Nu är mocks sedan länge (känns det som) förbi och jag kommer inte ens på alla lektioner till förmån för mina självstudier. Exams hägrar och det är nervöst - tänk om jag inte fördelar tiden bra nog! Om två månader är exams slut och jag kommer nog känna mig avslappnad, men samtidigt lite nervös över mina betyg. Eller kanske det går tokigt och jag blir jättenervös! Nä, det tror jag faktiskt inte. Jag tar det som det kommer.
På två månader hinner mycket förändras, på fyra månader hinner allt slå om och bli precis tvärtemot vad det ursprungligen var. Tänk vad som händer om två år - 24 månader. Inför det är det bara ovisshet och en melodi tränger fram ur ett mörkt hörn i mitt huvud... "Ödet är dolt; går ej att se. Vad som väntar dig står i stärnorna." Japp, Sailor Moon is awesome. Och det är min inställning till framtiden just nu.
För två månader sedan var det -30 grader utomhus nästan varje dag. Nu är det ungefär 0-10 grader ute, beroende på om man är i skugga eller i solljus. Om två månader kommer snön att ha smält, så det torde vara varmt, även om jag inte vet till vilken grad. Ursäkta ordvitsen.
För två månader sedan var det en bit kvar till mocks och ännu längre till exams. Jag var goude så leds. Nu är mocks sedan länge (känns det som) förbi och jag kommer inte ens på alla lektioner till förmån för mina självstudier. Exams hägrar och det är nervöst - tänk om jag inte fördelar tiden bra nog! Om två månader är exams slut och jag kommer nog känna mig avslappnad, men samtidigt lite nervös över mina betyg. Eller kanske det går tokigt och jag blir jättenervös! Nä, det tror jag faktiskt inte. Jag tar det som det kommer.
På två månader hinner mycket förändras, på fyra månader hinner allt slå om och bli precis tvärtemot vad det ursprungligen var. Tänk vad som händer om två år - 24 månader. Inför det är det bara ovisshet och en melodi tränger fram ur ett mörkt hörn i mitt huvud... "Ödet är dolt; går ej att se. Vad som väntar dig står i stärnorna." Japp, Sailor Moon is awesome. Och det är min inställning till framtiden just nu.
måndag 4 april 2011
För dig är det kört
Att försöka fixa någonting med sina bara händer går inte
Man behöver tron och om tron sitter fast är du körd
För dig som inte känner "det här klarar jag av!",
för dig är det kört
Så känner jag ett tvång av att tänka. Är det något jag inte är positiv inför eller säger "det här vet jag att jag kan!" så blir jag orolig. Jag tvingar mig själv till att låta positiv inför grejer - för det är så man ska vara, för då klarar man det. Det är ju psykologiskt. Men om jag har den inställningen att: "Jag vet att jag är dålig på det här, men jag gör mitt bästa och det kommer att gå bra." Då blir det inte bra. Då blir det pressat och tvunget. Men om du utelämnar "och det kommer att gå bra"-delen, så kan det faktiskt funka!
Att fixa något med sina bara händer går
Du lär dig dina begränsningar och dina styrkor allteftersom
Tron kommer när den kommer, tvinga den inte
För pessimisten går det oftast bra
Men för mig är det kört
Man behöver tron och om tron sitter fast är du körd
För dig som inte känner "det här klarar jag av!",
för dig är det kört
Så känner jag ett tvång av att tänka. Är det något jag inte är positiv inför eller säger "det här vet jag att jag kan!" så blir jag orolig. Jag tvingar mig själv till att låta positiv inför grejer - för det är så man ska vara, för då klarar man det. Det är ju psykologiskt. Men om jag har den inställningen att: "Jag vet att jag är dålig på det här, men jag gör mitt bästa och det kommer att gå bra." Då blir det inte bra. Då blir det pressat och tvunget. Men om du utelämnar "och det kommer att gå bra"-delen, så kan det faktiskt funka!
Att fixa något med sina bara händer går
Du lär dig dina begränsningar och dina styrkor allteftersom
Tron kommer när den kommer, tvinga den inte
För pessimisten går det oftast bra
Men för mig är det kört
söndag 3 april 2011
Högskoleprovet
Dåligt. Det är et bra ord för att beskriva min upplevelse av högskoleprovet. Låt mig nu berätta... Eftersom att man bor i Sikfors så måste man åka in till staden för att kunna göra högskoleprovet. Ingen av mina få vänner från Piteå kommun skulle göra provet, så där satt jag utmobbad bland hundratals människor. Jag var tvungen att kolla in i ansiktet på människor jag hatar, människor jag vill undan från, människor som påminner mig om de dåliga delarna av mitt förflutna eftersom att de personifierar dem. Jag kände inte igen en endaste människa, förutom dessa som jag tidigare beskrivit.
Jaha, så det kan jag tåla även om jag blir på dåligt humör. Men (det slutar inte än) när jag gick på lunch så kunde jag inte riktigt bestämma mig för vart jag skulle gå eftersom att det kryllade av människor och var fullt överallt. Så jag stod en stund utanför Arbaillo (de har världens bästa customer service, men jag kommer till det sen!) och velade, men såg sedan att det fanns en plats där jag kunde sitta. Efter att jag hade beställt gick jag och satte mig och helt plötsligt kommer jag på att jag har glömt att betala! Så jag frågar en kille om det är okej att trängas lite eftersom att jag glömde att betala och han är jättesnäll och säger att det går utmärkt. Jag säger till han i kassan att jag glömde visst att betala och får chansen att göra det. Ja - chansen! Helt plötsligt, som om mitt kort känner på sig vilket humör jag är på, så tillåter det inte att pengar går igenom det. Efter 3 hela försök ber jag så hemskt mycket om ursäkt och känner samtidigt paniken välla upp inom mig. Vad säger han i kassan då? Han säger att det är lugnt och jag kan betala någon annan gång då jag kommer in. Jag säger till honom att jag kan gå och ta ut pengar, men han insisterar. Så, efter en pinsam måltid går jag och tänker ta ut pengar för att genast kunna betala. Tror ni det gick? Nej, det gjorde det självfallet inte! Men jag ringde till Fredrik och sade att han fick ta med sig pengar så att jag kunde betala. Jag vet till 100% att jag har pengar på mitt konto. Det finns ingen tvekan om saken. Jag har alltid(!!!) nog med pengar, men ändå får man ibland stå som ett fån p.g.a. den djävla skitbanken! Inte första gången det händer, kan jag ju lugnt säga er.
Jag skyndade mig sedan tillbaka till provet och på vägen spillde jag ut mycket av min cola när jag kollade vad klockan var på mitt armbandsur... Så går det när man är stressad! Jag torkade upp det, slängde drickan och skyndade iväg igen.
Efter proven så ringde jag Fredrik och frågade vars han var. Vad var hans svar? "I Sikfors." Då hade han inte ens farit! Vid det laget var jag redigt leds på Pite och allt som har med det att göra. Jag pratade om att jag ville hem till Boden. Sedan kom han i a.f. och jag slapp det där hemska stället, gick med Mikael i kundvagnen på Ica och betalade min lunch på Arbaillo.
Slustats av dagen: Högskoleprovet was a waste of time and money for me, jag ska typ alltid äta på Arbaillo i fortsättningen och jag måste undan från Pite ett tag eftersom att jag fortfarande påminns och alltid påverkas om vilka dumma idioter som jag känner till därifrån.
Jaha, så det kan jag tåla även om jag blir på dåligt humör. Men (det slutar inte än) när jag gick på lunch så kunde jag inte riktigt bestämma mig för vart jag skulle gå eftersom att det kryllade av människor och var fullt överallt. Så jag stod en stund utanför Arbaillo (de har världens bästa customer service, men jag kommer till det sen!) och velade, men såg sedan att det fanns en plats där jag kunde sitta. Efter att jag hade beställt gick jag och satte mig och helt plötsligt kommer jag på att jag har glömt att betala! Så jag frågar en kille om det är okej att trängas lite eftersom att jag glömde att betala och han är jättesnäll och säger att det går utmärkt. Jag säger till han i kassan att jag glömde visst att betala och får chansen att göra det. Ja - chansen! Helt plötsligt, som om mitt kort känner på sig vilket humör jag är på, så tillåter det inte att pengar går igenom det. Efter 3 hela försök ber jag så hemskt mycket om ursäkt och känner samtidigt paniken välla upp inom mig. Vad säger han i kassan då? Han säger att det är lugnt och jag kan betala någon annan gång då jag kommer in. Jag säger till honom att jag kan gå och ta ut pengar, men han insisterar. Så, efter en pinsam måltid går jag och tänker ta ut pengar för att genast kunna betala. Tror ni det gick? Nej, det gjorde det självfallet inte! Men jag ringde till Fredrik och sade att han fick ta med sig pengar så att jag kunde betala. Jag vet till 100% att jag har pengar på mitt konto. Det finns ingen tvekan om saken. Jag har alltid(!!!) nog med pengar, men ändå får man ibland stå som ett fån p.g.a. den djävla skitbanken! Inte första gången det händer, kan jag ju lugnt säga er.
Jag skyndade mig sedan tillbaka till provet och på vägen spillde jag ut mycket av min cola när jag kollade vad klockan var på mitt armbandsur... Så går det när man är stressad! Jag torkade upp det, slängde drickan och skyndade iväg igen.
Efter proven så ringde jag Fredrik och frågade vars han var. Vad var hans svar? "I Sikfors." Då hade han inte ens farit! Vid det laget var jag redigt leds på Pite och allt som har med det att göra. Jag pratade om att jag ville hem till Boden. Sedan kom han i a.f. och jag slapp det där hemska stället, gick med Mikael i kundvagnen på Ica och betalade min lunch på Arbaillo.
Slustats av dagen: Högskoleprovet was a waste of time and money for me, jag ska typ alltid äta på Arbaillo i fortsättningen och jag måste undan från Pite ett tag eftersom att jag fortfarande påminns och alltid påverkas om vilka dumma idioter som jag känner till därifrån.
fredag 1 april 2011
We will all laugh at gilded butterflies
Jag måste säga att jag tycker att det är hemskt att de på msn:s hemsida skrev att det såg ut som att Megan Fox hade genomgått plastikkirurgi. Jag ba: What?! Det gör det inte alls! De sade att hennes näsa såg större ut förut. Öh, okej, den var precis samma form som innan och knappt märkbart smalare. Hon har knappast genomgått platikkirurgi på näsan! Jämför bara min näsa med hur den var för två år sedan - den var bredare då, smalare nu men fortfarande samma form. Sedan började de med indicier om bröstförstoring. Än en gång: Va?! Det enda jag tyckte var riktigt olikt var ögonen, om något. Det roligaste var ju att de sade: "Om Megan har fixat något i sitt redan vackra utseende, så är detta däremot högst diskret gjort." Eller, så har hon helt enkelt inte det?!? Har de sett henne utan en massa smink som experter applicerat på henne? Då ser hon "vanlig" ut. Sedan skriver de att tippen på näsan ser "spetsigre och smalare" ut än tidigare. Låt mig påminna er om exemplet om mig. Samma sak! Men saken är den att bilden de jämförde med var en som måste vara från hennes tonår! Jag menar, kom igen!
Man kan inte gå omkring och säga att: "Påven, han är säkert en bandit! Alltså, han har säkert flera miljoner med stulna pengar. Men i sådana fall döljer han det väl, han har dem säkert under hatten." Skärp er! Ni kan inte vara allvarliga!
Jag vet att man inte borde hetsa upp sig för något sådant här kanske, men jag tyckte inte jag kunde låta det gå för denna gång och jag ville bara påminna er om att media skriver en massa skit, även utan belägg!
Man kan inte gå omkring och säga att: "Påven, han är säkert en bandit! Alltså, han har säkert flera miljoner med stulna pengar. Men i sådana fall döljer han det väl, han har dem säkert under hatten." Skärp er! Ni kan inte vara allvarliga!
Jag vet att man inte borde hetsa upp sig för något sådant här kanske, men jag tyckte inte jag kunde låta det gå för denna gång och jag ville bara påminna er om att media skriver en massa skit, även utan belägg!
För framtiden
Ikväll ska jag spela innebandy med mina syskon. Det behövs eftersom att jag har ätit en stripsmeny, en snickerskaka, Gullans kaka och pitekaka idag. Jepp! He var gott! Så nu kommer innebandymatch väl till pass.
Imorgon är det högskoleprovet. Jag blir faktiskt arg på dem eftersom att det ska ta så lång tid. Jag hade hellre gjort två delprov på två timmar utan någon rast, thank you very much. Men nähä. Det hade varit lättare om man hade skrivit det här i byn. Jag tycker det är mycket roligt att de skrivit specifikt att man bör ta med sig en "rak linjal". Så alla ni som hade tänk ta med er måttbandet, tyvärr - linjalen måste vara rak. Jag som hade tänkt ta med mig min krokiga... Aja. Men seriöst, tror de att man kommer dit med en vinkellinjal? Vem skulle det gagna ens?
Jag har suttit och läst litegrand i SSU:s tidning Frihet och jag vill verkligen läsa om Håkan Juholt och alla andra intressanta grejer de skriver om. Mycket underhållande och lärorikt!
Imorgon är det högskoleprovet. Jag blir faktiskt arg på dem eftersom att det ska ta så lång tid. Jag hade hellre gjort två delprov på två timmar utan någon rast, thank you very much. Men nähä. Det hade varit lättare om man hade skrivit det här i byn. Jag tycker det är mycket roligt att de skrivit specifikt att man bör ta med sig en "rak linjal". Så alla ni som hade tänk ta med er måttbandet, tyvärr - linjalen måste vara rak. Jag som hade tänkt ta med mig min krokiga... Aja. Men seriöst, tror de att man kommer dit med en vinkellinjal? Vem skulle det gagna ens?
Jag har suttit och läst litegrand i SSU:s tidning Frihet och jag vill verkligen läsa om Håkan Juholt och alla andra intressanta grejer de skriver om. Mycket underhållande och lärorikt!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
